Jag har inte berättat för er än. Men det har hänt en hel del på vår gård och med våra gårdsbyggnader.
Som jag har skrivit om tidigare så har vi planer på (eller kanske drömmar om) att bygga en ny länga/uthus istället för det befintliga som är i alldeles för dåligt skick. Nicke är i behov av ett garage/verkstad nu när verktygsparken ska få flytta ut ur huset. Vi skulle också vilja ha ett större varmt (musfritt) förråd och vedförvaring… Och kanske en bastu och en ateljé… Ja ni hör ju!
Men i alla fall. Två tredjedelar av uthuset är redan borta. Rivet och bortforslat. Kvar finns bara delar av grundmuren.
Timmerhus
Den sista tredjedelen då? Jo den visade sig vara en jättefin (dock i behov av restaurering) timmerstuga. Först började vi fantisera om att spara den. Kanske flytta den, fast inom gården? Det kändes omöjligt att bara riva och förstöra den. Sen kom det plötsligt ett annat förslag som kändes helt perfekt.
Vår uppgift kommande veckorna blir att tömma det på all bråte (en hel del!). För sen ska detta lilla hus ut på äventyr. Ni ska få följa med så småningom.
Byggnadsvård
Och till alla som ryser nu för att vi river en del av det gamla arvet osv. vill jag bara berätta att visst det är gamla byggnader med historia och värde. Men. Dels var det här uthuset i alldeles för dåligt skick för att vi skulle kunna bevara det till en rimlig kostnad och arbetsbörda (försökte till och med få bidrag för en renovering en gång men lyckades inte). Och dels så är det inte en orginalstuga utan den är någon gång, gissningsvis i sekelskiftet, hitflyttad. Timret är lagat och skarvat och takstolarna anpassade till sin nya plats.
Nu kommer det ändå få leva kvar. Och det är ju också byggnadsvård tycker jag.
Eller vad tycker ni?
Jag känner mig tveksam som du kanske förstår. Lerteglet ser ut att gå till spillo också.
Blir intressant att jämföra med det som kommer att byggas upp på platsen.
Uthus är det som rivs lite väl ofta. Sedan bostadshuset reparerats. Hur ofta stöter jag inte på det i min profession…
Ja visst är det synd, det kan jag också tycka. Jag kämpade länge för att det skulle bevaras och restaureras. Gjorde till och med en ansökan/förfrågan till länstyrelsen för ett bidrag men fick avslag.
Tyvärr hade förfallet gått för långt och vi har varken orken, tiden eller ekonomin att rädda det.
Nu kommer den timrade delen att flyttas vidare och på så sätt ändå inte att försvinna helt. En del av lerteglet kommer också att tas om hand.