Illustration från ett av mina pågående projekt. © Sajt Arkitektstudio AB

Förra veckan var jag och tittade på en tomt tillsammans med en kund. Vi konstaterade väderstreck och analyserade hur och var solen skulle nå ner på bästa sätt. Utsikt, angöring till tomten, insyn mm. Grunden till att lyckas skapa god arkitektur. En analys av platsen, innan jag sätter pennan till pappret.

På väg därifrån körde jag, efter tips, förbi ett nybyggt område där en exploatör som arbetar med sk. typhus* hade planerat och uppfört sex likadana hus i en bågform ut på en udde. Med sjöutsikt. Eller rättare sagt på en sjötomt.
Typhusets utformning var nämligen sådan att den uppglasade gavelfasaden som skulle ta in utsikten inte alltid låg riktad mot sjön. Situationsplanens utformning medgav inte det. Några av köparna har då istället fått betala dyra tillägg till sina hus för att få utsikt ”åt rätt håll”.

Jag åker därifrån än mer övertygad över min ståndpunkt. God arkitektur måste förankras på platsen. I detta fallet har analysen hoppats över. Det har kompromissats. Andra parametrar har fått styra. På samma sätt som jag misstänker att några av de familjer som flyttar in har kompromissat med sina önskemål om hur de vill bo. De har köpt läget och får acceptera det hus som står där. (Eller betala dyra pengar för att justera det de tycker mindre om)

Att lägga pengar på anpassningar och att acceptera kompromisser är fullt acceptabelt när det är ett befintligt hus som tas i anspråk.
Inte i ett nybyggt hus.

Ett nybyggt hus ska vara ritat med platsen och människan som utgångspunkt.
Ett nybyggt hus ska inte behöva anpassas innan någon ens har flyttat in.

Avsaknaden av förankring på platsen är enligt mig typhusets största problematik.

Därmed inte sagt att typhus generellt innebär dålig arkitektur. Men de måste användas på rätt sätt.

* Ett typhus är en husmodell vars ritning är generellt utformad så att ett flertal hus skall kunna byggas från samma ritning. (Källa Wikipedia)