Och så lite till Umeå…

Jag hade inte läst på något innan vi åkte och visste inte så mycket alls om Umeå som stad om jag ska vara ärlig. Ännu mindre om dess arkitektur.

Umeå är ingen storstad. Ett stenkast från centrum ligger villakvarteren och inte långt därifrån så är man ”på landet”. Här har man de senaste åren satsat på innerstaden, stadskärnan. I ett, vad jag skulle vilja kalla offensivt, projekt kallat ”staden mellan broarna” har nybyggnationer och förtätningar tillsammans med utvecklandet av stadsparker ägt rum. Man har vågat bryta mönster och ”sticka ut”. I vissa lägen kan jag tycka att Snohettas arkitektur i kvarteret Väven, ett nytt kulturhus, tar över väl mycket över stadens karaktär och bryter för kraftigt mot bebyggelsens struktur. Men något i det offensiva greppet tilltalar mig ändå.

  

(Kvarteret Väven av Snohetta/Parkour-övningsplats i Broparken)

  

(Skatepark i Broparken/Ny stadsdelspark vid Umeälven)

De moderna stadsdelsparkerna som växer fram innehåller allt från parkour-övningsplatser, spontanscener och skateparker till gräsytor för lek och soldyrkare. Stadsparkerna förbinder staden med älven och de olika stadsdelarna med varandra.

  

  

(Konstnärligt Campus/Bildmuseet)

Längre bort i stadsdelen Öst på stan har ett konstnärligt campus med bland annat arkitekturhögskolan och bildmuseet växt fram under de senaste åren. Dess fasad med lärkträelement är verkligen tilltalande. Arkitekt är Henning Larsen och White.

Jag inspireras och förundras.
Kanske är det dags att bli mer offensiv?
Kanske skulle Växjö må bra av att inte vara så arkitektoniskt försiktigt?